Gun-Inger Arvidsson

Innlandsbanan norra del

Luspebryggan
Stationshuset uppfördes 1946 och revs 1980. Där fanns expeditions och väntsalsbyggnad samt bockkran. Det låg vid Stora Lulevatten.

Under 1940-talet började Luspebryggan fungera som plattform för fiskeverksamheten med sjöflygplan. Flygverksamheten försvann dock från området då det översvämmades 1975 i samband med att Vattenfall höjde dämningsgränsen för Porjus kraftverk.

Före sista höjningen av Porjusdammen så fanns den lilla byn Luspebryggan där. Inför höjningen av vattnet så revs hela byn så husgrunderna ligger nu under vattnet.
Luspebryggan är en flyttfågellokal under 1 maj till den 1 juni även en av Sveriges säkraste
dvärgsparvslokaler. Det är många fågelskådare som då har utfärd hit.

Porjus
station med expeditions och väntsal. Banvallen fick höjas på grund av högre vattenstånd i kraftverksmagasinet Porjusselet så stationen har fått flyttas 1921 och 1974. Porjus är landets enda bevarade kraftverkssamhälle.

Den godsvagnen som står utanför spåren användes av personalen. När vi var där var det mycket växlingsarbete på gång på stationsområdet.

Gällivare
Ove Mattsby tar mot och lämnar ut resgods.  Han hoppades Inlandsbanan skulle få vara kvar då han trivdes bra med sitt arbete. På fritiden är det fiske som gäller gärna i Norge. Tankning av rälsbussen.

Vilhelmina Lastar gods.
Erik Larsson hoppades att Inlandsbanan skulle vara kvar för det var mycket gods som transporterades.

Utterträsk.
Här fanns en ödeby som vi fått uppgift att dokumentera. Det blev ett spännande uppdrag.

Ravenjaur
Efter andra världskriget syntes i Sverige behovet av en stor lokreserv i händelse av krig. Dessutom fanns behov av lok som inte var beroende av eltillförsel eller av importerad diesel. För att komma till rätta med dettamilitärstrategiska behov inleddes beredskapslagring av ca 150 äldre, men fullt funktionella ånglok. Dessa förvarades i enkla skjul av trä eller korrugerad plåt, ofta på avlägsna stationer där oanvända sidospår fanns att tillgå. Efter Sovjetunionens fall och kalla krigets upphörande avskaffades loken eftersom man inte längre såg något behov av beredskapslok. Därtill kom att andelen lokförare med erforderliga kunskaper om ångloksdrift samt kunniga reparatörer minskat mycket snabbt sedan SJ helt upphörde med ångdrift 1972.

Lilla Lule Älv Akkats kraftstation

Jordfyllnadsdamm som underhålls av Vattenfall AB. Öppningsdatum1973, återinvigd 2014. Kraftverket stod färdigt 1973 och ägs av Vattenfall AB. På de två utskovsluckornas nedströmssida har Kraftstationen försörjts med vatten från ett dämningsområde som omfattar tre sjöar.
År 2002 skedde ett stort haveri som stängde kraftverket i ett år. Efter underhållsarbeten skulle verket tas i drift igen, men en kraftig tryckvåg uppstod i vattenvägen, vilket ledde till att vatten trängde in i stationen. Akkats togs åter i drift sommaren 2003, men producerade därefter bara 80 % av sin kapacitet.
Hösten 2010 satte Vattenfall första spadtaget i en omfattande ombyggnad, vid vilken nuvarande turbin på 150 megawatt byts ut mot två nya aggregat på 75 megawatt vardera. Efter ombyggnaden, vilken planerades vara klar under våren 2016, beräknas produktionskapaciteten öka från 565 till 600 gigawattimmar per år. Ombyggnadskostnaden beräknades 2010 till en miljard kronor

Petter Pirtzi
En annorlunda stor upplevelse för mig var när jag vid gamla kyrkan träffade samen Petter Pirtzi som undrade “var skall du gack”. Jag talade om att jag skulle fotografera av för framtiden i Jokkmokk. Han ville vara med på bilder. Jag fick veta när han fyllde år. Jag skickade ett kort till honom. Genom Karin Svensson fick jag veta att han aldrig hade fått ett kort så han gick omkring för att visa det i byn. De värmer mitt hjärta ännu.

Blattnicksele
Gustaf Forsgren, född 1893, bodde på Sorsele ålderdomshem. Han stod och väntade på att John skulle komma. Han berättade att han började som rallare 1912. Då fick han 100 kr i månaden. Något som gav kraft i detta tunga slitsamma arbete var sången. Det var då Rallarvisorna kom till. Gustaf fick fast arbete vid stationen i Sorsele där de var femton anställda. Växlar lades 1924. Björkar planterades av honom 1929. Han gifte sig med Anna Teolinda. De fick tre barn.
Gustaf var fackligt intresserad. 1918 sammankallades till ett möte som gällde rallarna skulle arbeta åttatimmarsdag. Inte förrän 1922 hade de förbundet med sig. De fick då åtta dagars semester.
Han var en mycket intresserad amatörfotograf sedan 40-talet. . Han brukade ta sin moped för färd till Vindelälven för att kunna vara där och fiska.

Lokförarens klädsel
talar om vad han har för titel för man fick inte bära denna utan man vår lokförare eller hade en annan tjänst som förmam till exempel

Sandsele station
där jag blev avsläppt. När rälsbussen kört iväg blev det så tyst. Söder om stationen gick ett långt spår ut till en grusgrop. Stationen var betecknad som militärmötesplats 1936.
En banvaktsbostad fanns i stationshuset.

Kaffekorgarna.
Det gick beställa kaffefika på tåget så fick man sin fiak på någon station här i Hoting.